Jag är mätt! Jag är trött! Jag är nöjd och hoppas att älskade syster Karin också är det! Tanken "bo i Sundbyberg" har uttalats högt med botten i skateboardsug men jag har försökt leva mig in i känslan att låta mina barn antingen växa upp i en celliknande lägenhet med grannen näranäranära och brun snö eller eventuellt i ett snordyrt hus som tvingar oss att äta nudlar konstant månadens två sista veckor, men den känns inte riktigt bekväm! Kanske är det för att man på flera sätt är jävligt bortskämd när man bor i en mindre stad...iaf i rollen som förälder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar