tisdag 8 mars 2011

Nu är det stopp!

Gårdagens premiär av "En unge i minuten" fick mig att gråta!

Inte av lycka utan av ren och skär ångest!

När första paret fick sitt barn kände jag ingenting! Jag har aldrig fött barn och har därför svårt att ta till mig den känslan av smärta som sedan övergår till nån sorts kärlekslycka!

När det var dags för par nummer två gick jag däremot igång!

Jag kände hur min själ fylldes av samma ångest när dom förbannade jävla orden kom!


I hennes fall, nu trycker vi på knappen!
I mitt fall, nu blir det snitt...två gånger dessutom!

Jag önskar inte ens min värsta fiende att bli snittad, kan toppa listan på dom värsta sakerna jag någonsin har varit med om och inte är jag heller så förtjust i bäbistiden!
Alla tjatade om hur fruktansvärt mysigt man skulle ha så där kom ångest nummer två! Vi hade inte mysigt! Ungen skrek ju bara, mjölkstockning-deluxe, amningsångest, sömnlösa nätter och det var förfärligt!

Ja, jag älskade mina barn från första stund dom kom ut men jag kan helt ärligt säga att jag älskar dom mer idag än då!

Om jag skulle kunna tänka mig att skaffa ett till barn?

Nej, det skulle bli planerat snitt och jag skulle helt enkelt palla en till spädbarnsperiod till men jag skulle lätt kunna adoptera...men då skulle det vara minst en treåring!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
Jag halkade in på din blogg för nåt år sedan och har blivit kvar sedan dess. Du skriver roligt och hjärtligt, ofta har jag skrattat åt dina funderingar trots att jag inte känner dig.
Eftersom jag själv fått barn "nyss" (för 7 månader sedan) så skulle jag supergärna vilja höra mer om hur dina förlossningar var!
Kram
/En Flitig Bloggläsare

Unknown sa...

Oj, tack så mycket! Blir alldeles rörd!

Ska försöka hinna med ett förlossningsinlägg i kväll!:)