Jag gråter inte!
Jag tycker inte synd om mig själv!
Jag är inte sårbar!
Ordet självömkan finns inte i mitt vokabulär!
För första gången på fem år har jag inte kramat min dotter på hennes födelsedag! Det är fan förjävligt!
En mamma ska alltid finnas där för sitt barn, vart är jag?
Hur blev det så här?
Hur blev jag så här?
Lådjävel!!!
4 kommentarer:
Insikten är en skön känsla, för det betyder att man fortfarande får ändra sig:) Är det inte härligt, man får göra om och göra rätt..
Kram på dig.
Just för tillfället känns det inte ett dugg härligt...men det kanske kommer! :)
Nej jag vet, men det kommer, om man vågar, jag lovar:) Våga nu...
Det är nämligen så jävla underbart att VETA att man kan förändra sig, och att allt ligger hos en själv, och sig själv har man makten över.. luddigt, hobbypsykologit jag vet.. Men jag har gjort resan, och fan vad hel man kan känna sig om man jobbar på det:) Kram
Kloka ord Tove!
Skicka en kommentar