Det är därför jag sitter här!

Det var tydligen inte bara jag som reagerade på den anonyma kommentaren angående att man ska sluta känna efter!

Jag tycker lite synd om den här personen för är det nått jag lärt mig av min kollaps så är det att lyssna på mig själv och att känna efter för hade jag gjort det i tid så hade jag inte blivit beordrad sjukskrivning och inte suttit på mitt arsel i tre veckor utan att uträtta en enda vettig grej!

I hela mitt liv...eller i alla fall så länge jag kan minnas har jag gett uttryck för dom känslor jag har haft utan bitit i ihop och lagt undan det i nån mörk vrå i själen!
Ett exempel är min rygg som vissa vintrar lika gärna kunnat smärta livet av mig men efter nittio minuter istid, nästan krypandes av isen var det bara att gå ner och duscha, ta sig hem, lägga sig på soffan och intala sig själv att det blir bättre i morrn! Om nån visste att jag hade ont? Näe, jag skulle aldrig kunna tänka mig att visa mig svag för andra och allra minst för mig själv...jag skulle ju vara starkasthårdastbäst!

Samma sak här nu hänt på mitt jobb...Maria, gör det å det å det å det! Självklart säger jag ja för jag vill ju visa hur fantastiskt ambitiös och duktig jag är och visst tyckte jag att kroppen viskade att jag var trött...men det kan ju inte stämma! Jag klarar ju allt och ingenting är omöjligt!

Om jag hade lyssnat på mig själv tidigare hade jag aldrig suttit i den här situationen för så jävla roligt är det inte att vara sjukskriven och må blir definitivt inte miljonär på det heller!